skylt smedjan

Smedjan

En smedja fanns på alla fabriker förr i tiden. Söndriga maskindelar behövde ersättas och verktyg lagas. Smedjan i Jonsered hade 1833 en viktig del både i färdigställande av byggnadsdelar, transmissionssystemet och montering av det vattenhjul som behövdes för att bygga det planerade mekaniska spinneriet. Smedjan behövdes även för att mekaniseringen skulle bli verklighet. Fabriken var en av de första textilfabrikerna i Sverige, men britterna hade exportförbud på maskiner. Det innebar att det inte fanns maskiner att köpa. Keiller som ledde uppbyggnaden av fabriken, hade smugglat ut delar av en spinnmaskin från Skottland och hade sedan konstruerat en egen modell. Med hjälp av männen i smedjan och gjuteriet kunde fler spinnmaskiner byggas på plats och produktionen av linne- och hampgarn kunde starta 1835.

Men det var vävda produkter som var Gibson och Keillers främsta vara. Det innebar att även mekaniska vävstolar behövde tillverkas på plats och till dessa behövdes också smidda delar.

I mitten av 1800-talet började Jonsereds fabriker tillverka maskiner för försäljning – inte mekaniska vävstolar, utan istället träbearbetningsmaskiner som den framväxande träindustrin i Norrland var i stort behov av. Dessa maskiner tillverkades som ett samarbete mellan gjuteriet, smedjan och den mekaniska verkstaden.

I byggnaden t.v. var ursprungligen gasklockan inrymd. Frän 1900-talets början användes byggnaden med dess ugnar som smedja.

Parallellt fortsatte smedjan som reparationsverkstad för fabriken. Och en viktig produkt var smedjans tillverkning av de hammare med blyhuvud som användes på verkstaden för att slå fast delar på de tillverkade maskinerna. Stålhammare kunde skada maskindelen, men de mjukare blyhamrarna fick delen på plats även om blyhuvudet deformerades. Men det fixade smedjan igen. Och med införandet av svetsning tillkom ytterligare uppgifter för smedjan.

Denna byggnad inrymde på 1830-talet gasklockan men under 1900-talet har fabrikens smedja använt lokalen. Huset är numera rivet.

Arbetet

Smederna var yrkesmän och få till antalet. Arbetet var tungt och smutsigt men inte lika monotont som arbetet vid fabrikens maskiner. Men liksom på gjuteriet fanns risk för klämskador, förslitna ledet och lungskador av röken från ässjan och senare från svetsröken.

Se film från smedjan i Jonsered här.

Läs mer om Maskintillverkningen

Verkstaden startades för att tillverka maskiner till den egna verksamheten men utvecklades till en fabrik för till verkning av träbearbetsningsmaskiner. Klicka på bilden för att läsa mer.

Snickarverkstaden innehöll modellsnickeriet men skötte även uppsågning av virke och tillverkade snickerier till samhällets och fabrikens byggnader. Klicka på bilden för att läsa mer.

Många delar av de maskiner som tillverkades på Jonsered innehöll delar som var gjutna. På gjuteriet tillverkades även på beställning gjutna delar till byggnader. Klicka på bilden för att läsa mer.