Juteväveriet var det tredje väveri som Jonsereds fabriker startade på det som kallas för fabriksholmen. Juteväveriet producerade en rad olika kvaliteter av säckväv. Jutesäckar var starkare än de vanliga bomullssäckarna och kunde även användas till tyngre varor. Juteväv ersatte även linne som material när innertak spändes. Ett annat användningsområde för säckväv var som underlag i korkmattor (linoleumgolv) som blev populära i slutet av 1800-talet. Säckväv användes också som emballage runt varor vid transport – det som man numera använder plast till.
Efter andra världskriget kom olika konstfibermaterial som ersatte säckväv, jutefabriken blev olönsam och maskinerna såldes i början av 1950-talet till Östpakistan (nuvarande Bangladesh).
Arbetsmiljön var dammig och lungproblem vanliga hos väverskorna. Luften hölls dessutom fuktig och uppvärmd för att förhindra att trådarna i väven gick av så lätt. Bullernivån var hög. Mitt emot juteväveriet låg bostäderna i Nyegården och klockan sex på morgonen startade väveriets dån som höll på fram till kvällen.
När juteväveriet startade 1889 var arbetstiden 10 timmar om dagen. Arbetet på väveriet var bättre betalt än i spinneriet och väverskorna fick betalt per stycke färdig väv. Färre barn under 15 år jobbade på juteväveriet än i spinneriet.
Liksom övriga två väverier var juteväveriet inhyst i en rad envånings längor i tegel med sågtandstak, den traditionella byggnadsstilen för väverier på 1800-talet. Teglet hade producerats på fabrikens eget tegelbruk. Fönsterna i snedtaket vette åt öster men fungerade dåligt som ljusinsläpp pga allt damm i vävsalarna. Belysningen utgjordes av ellampor där strömmen kom från en ångmaskinsdriven generator lokaliserad i panncentralen i anslutning till jutefabriken. Där fanns även en ångmaskin som drev vävstolarna via samma typ av transmission som användes för kraft från vattenhjul. Juteväveriet har till det yttre ändrats betydligt mindre än linneväveriet och man kan fortfarande få en bra uppfattning om den dåtida industriarkitekturen för väverier.
Juten kom till spinneriet i stora balar som packades upp, häcklades och sedan i flera steg omvandlades till jutegarn. Klicka på bilden för att läsa mer.
