Nyegårdens två längor var de första arbetarbostäder i Jonsered som byggdes helt i tegel. Teglet tillverkades på fabrikens tegelbruk, som låg alldeles bredvid – ungefär där snickeriverkstaden ligger idag. Fabriken växte fort och behovet av bostäder ökade eftersom det inte fanns några andra bostäder i Jonsered att tillgå, än de som familjen Gibson byggde till arbetarna.
Vissa av lägenheterna i Nyegården var spisrum som saknade kök. Maten fick lagas på en s.k. kakelsugnsspis som bestod av en eldstad som fungerade som kakelugn och värmekälla, men som även hade en liten spisinsats i gjutjärn för matlagning. Spisinsatsen tillverkades troligen på fabrikens gjuteri. Andra lägenheter hade både ett litet kök och ett rum, vilket gjorde utrymmet för familjen bättre. Förrådsmöjligheterna i lägenheterna var små. På kortändan av längorna fanns vedbodar som också fungerade som kallförråd åt mat till råttornas förtjusning.
Ändå var dessa lägenheter en klar förbättring av bostadsstandarden jämfört med det första bostadshuset, som arbetarna kallade Brackegården och som var ökänt för sina dragiga spisrum, trångboddhet och löss. Men även Nyegårdens lägenheter var kalla och fuktiga med Säveån som rann utanför. Husen saknar källare och ligger direkt på den uppbyggda strandbrinken.
”När jag var liten bodde vi sju personer i ett spisrum, det var ett rum med köksspis. Sedan fick vi en lägenhet med kök, rum och en liten kammare. Det fanns ingen källare, inget avlopp, ingen slask. Vi kastade avfallet i ån. Och så hade vi en pump på gården.
Husen skulle bli tvåvåningshus men blev för låga för det, istället blev det ett envåningshus där det var mycket högt till taket. Det fanns ingen vind och det var svårt att hålla varmt. Maten förvarades i ett skåp i farstun och i ett som var utanför huset.” (från Manereds Gap om Nyegården)
När huset var nytt, var det främst arbetare med mer kvalificerade arbetsuppgifter som fick tillgång till dessa lägenheter. Från slutet av 1800-talet var lägenheterna i Nyegården främst reserverade för arbetare som måste vara på fabriksområdet tidigt på morgonen för att starta upp allt – vattenhjulen, ångmaskinen och värmesystemet som behövdes vid textiltillverkningen. Men även vanliga familjer kunde tilldelas ett spisrum på Nyegården.
Framtill omkring 1930 ingick bostad i lönen, liksom ohuggen ved. Varje lägenhet försågs med en bestämd mängd ved månadsvis. Veden kom kapad i stora längder vilket innebar en del svordomar när arbetarna själva fick såga upp och hugga veden som extra fritidsarbete på söndagen.
På Nyegården bodde även fabrikens portvakt. Fabriksområden låg på en holme och vägen dit gick över den gjutna bron där portvakten satt. På natten stängdes fabriksområdet av med tunga träportar, vilket medförde att även invånarna i arbetarbostäderna ”låstes in” över natten.
Idag finns ett bostadsmuseum i Nyegården kallat ”Ett hem i Jonsered”. Där kan man se hur ett arbetarhem kan ha sett ut i Jonsered för mer än 100 år sedan. För öppettider för muséet se här.
Ursprungligen har Nyegården haft ett skiffertak som är borta sedan många år. De två bostadslängor som utgör Nyegården, samt Porthuset är byggda samtidigt i nyklassicistisk stil. Det är framförallt fönstrena som har en ovanlig form på dessa hus. De avsmalnande fönstrena fyller ingen annan funktion än estetisk. Tegelväggarna är utsmyckade med indragna band av tegel. Även fönstrena är inramade på samma sätt. Längan bör även beskådas från bron vid Porthuset – Nyegården vilar på en stenmur som går rakt upp från Säveån.
Takhöjden i lägenheterna är ovanligt hög – en förklaring är att man från början planerade att bygga ett hus med vindsvåning. Att det inte blev så kan bero på att Gibson fick köpa ut Keiller från Jonsereds fabriker när de gick skilda vägar 1839 – ungefär samtidigt som Nyegården skulle byggas. Gibson kan helt enkelt ha saknat pengar för att bygga ett högre hus på 1840-talet. Den höga takhöjden i lägenheterna innebar bara en större volym som behövde värmas upp och fyller inte någon praktisk funktion.
Brackegården var den första arbetarbostaden och låg alldeles intill fabriken.I ett av rummen låg en skola och i ett annat handelsboden. Klicka på bilden för att läsa mer om Brackegården.
Kesebacksstugan är en av Partille kommuns äldsta byggnader som byggts om flera gånger. Klicka på bilden för att läsa mer om Kesebacksstugans historia.
