När den nya kanalen till kraftverket byggdes, minskade Garngårdens yta. Men när kraftverket startade upp, behövdes inte längre området där vattenhjulen varit monterade utan detta område kunde användas till utvidgning av blekeriet/lakhuset istället. Här fanns även ett torkhus där det kokade och blekta garnet kunde torka med hjälp av stora fläktar. Värmen kom från ångpannecentralen.
Det var bara män som arbetade i lakhuset. Arbetet var tungt. De stora garnhärvorna – både torra och blöta – skulle flyttas mellan de olika momenten i blekningen. Luften var fylld av vattenånga och ångor från de kemikalier som användes till blekningen – klor och lut. Det använda klorvattnet tömdes ut och rann – sannolikt via vattenhjulens avflödeskanal – ner i Säveån ungefär där bron vid kraftverket nu ligger.
Samtidigt var det ett friare arbete än arbetet vid maskinerna, men trots den dåliga arbetsmiljön var det inte lika bra betalt som arbetet på verkstaden.
Läs mer om blekning av garn här.
Blekeriet var det officiella namnet på den del av fabriken där man blekte garn. Vid blekningen användes kemikalier som släpptes ut i Säveån. Klicka på bilden för att läsa mer.
I dukrummet synades alla vävar som sedan slutbehandlades genom att manglas. Klicka på bilden för att läsa mer.
På garngården hängdes det blekta garnet på tork för ytterligare blekning. Här låg också ett stickspår för fabrikens järnvågstransporter. Klicka på bilden för att läsa mer.
