Linnespinneriet

Produktionen

Gibson och Keiller hade ett segelväveri i Majorna omkring 1830. God tillgång på garn av lin och hampa var en förutsättning för expansion. Vid denna tid i Sverige spann man allt lin för hand på spinnrockar. Men i Storbritannien fanns sedan många år spinnmaskiner med många spindlar och som drevs med vattenkraft. Trots exportförbud för textilmaskiner i Storbritannien, lyckades Keiller smuggla med sig en mekanisk spinnmaskin och utifrån denna kunde han konstruera fler. Vattenkraft kunde man få från Säveån vilket var orsaken till fabrikens lokalisation till Jonsered. 1835 var kanalen och fabriken byggd, vattenhjulet installerat, maskinerna klara och produktionen kunde starta.

Första steget vid linframställning var häcklingen som till stor del gjordes för hand. Sedan fördes linet till spinneriet där det matades in i kard- och sträckmaskiner. Även dessa nödvändiga maskiner konstruerades av Keiller. Det sista steget var att dra ut linet till tunna band som snurrades upp på bobiner och från dessa leddes tunna linsträngar ner i de mekaniska spindlarna som tvinnade linet till garn. Garnet användes sedan i det egna väveriet till segel-, tält- och kojduk, presenningar och senare till brandslang. I takt med ökat behov av garn till väveriet utvidgades spinneriet successivt med allt fler spindlar.

Arbetet

Det var främst kvinnor och barn som arbetade i linspinneriet. De manliga arbetarna utförde de tyngsta arbetsmomenten. Kvinnorna skötte de flesta av maskinerna och de skulle se till att flödet av kardflor inte stoppade upp och att garnet inte brast när det spanns. Barnens jobb var att flytta höga kannor med kardband mellan maskinerna och se till att spinnerskorna hade tillgång till tomma spolar.

Alla arbetarbarn på Jonsered förväntades börja på fabriken efter folkskolan och de första jobben för barnen var fram till 20-talet på någon av alla textilavdelningar. Flickorna jobbade kvar på fabriken tills de gifte sig och pojkarna försökte komma över till den mekaniska verkstaden när de blev äldre. Lönerna var lägre på textil jämfört med metall, liksom statusen för männen.

Arbetsmiljön var bullrig och dammig. Lungsjukdomar var vanliga och tuberkulos spred sig lätt i den ohälsosamma miljön. Det gällde att inte fastna i drivremmarna eller klämma fingrarna i kardmaskinerna. På 1900-talet förbättrades luften på spinneriet genom utsug och vissa skyddsanordningar sattes upp kring drivremmarna. Men drivremmarna till maskinerna fanns kvar i linnespinneriet fram till det flyttade till nya lokaler omkring 1950. Arbetsdagen var i mitten av 1800-talet 15 timmar om dagen (med rast) 6 dagar i veckan. Arbetstiden sjönk successivt till 10 timmar per dag vid 1900-talets början och till 8 timmar omkring 1920.

”Redan klockan sex skulle arbetet börja, och jag var rätt nyfiken på hur det såg ut i fabriken. ….Det första jag såg när jag kom innanför dörren, var ett enda virrvarr av remmar och hjul, och därnäst var det dammet. Just när pipan slutat blåsa, började hjul och remmar att röra sig, och då kom det hela kaskader av damm.” (Nanny Johansson om sin första dag på linnespinneriet i ’En ovälkommen’)

Se film från linnespinneriet 1951

Byggnaden

Det ursprungliga spinneriet delade lokal med väveriet. Det byggdes i tegel eftersom brandrisken var stor pga kombinationen textildamm och mekaniska maskindelar som kunde gå varma och slå gnistor om de inte hela tiden smörjdes. Den ursprungliga fabriken bestod av 7 långsmala envånings längor som löpte parallellt mellan den byggda kanalen och Säveån. Golvet var av sten för att kunna stå emot vibrationerna från de tunga maskinerna. Byggnaderna hade sågtandade takfönster mot norr. Då kunde inte någon arbetare distraheras av världen utanför under arbetsdagen samtidigt som dagsljus kunde komma in. Lokalerna lystes upp av gaslampor där gasen producerades på det egna gasverket.

Denna typ av industrilokal var något nytt i Sverige under 1800-talets första hälft men var vanliga på väverier i Storbritannien efter den industriella revolutionen. Spinnerier byggdes vanligtvis i flera våningar men i Jonsered byggdes linnespinneri, väveri och den mekaniska verkstaden i samma typ av lokaler. Spinneriet har byggts om i flera omgångar men byggnaderna har haft kvar sågtandstaken om än i mer modern tappning. En mer intakt byggnad med typiska sågtandade tak kan ses på fabrikens juteväveri drygt 100 meter bort på fabriksholmen. Dessa tak kallas även shedtak efter det engelska ordet för de nya väverierna – weaving sheds. De stora spinnerierna kallades för mills.

I rätt vinkel mot fabrikslokalerna låg den första arbetarbostaden – ett trevåningshus i trä. Omkring 1870 revs bostadshuset vilket innebar att fabrikslokalerna successivt kunde breda ut sig på den innegård som tidigare funnits här. När den nya kanalen och kraftverket var klart kunde fabrikskomplexet byggas ut över den första kanalen vars utlopp via vattenhjulen delvis finns kvar under de nuvarande fabrikslokalerna visit
. Tillgänglig yta för verksamheterna har också skapats genom att fler våningar successivt lagts till 1900-talet.

1904 brann linnespinneriet. Branden startade i häckleriet och spred sig via transmissionsaxlarna till resten av spinneriet liksom till den mekaniska verkstaden. Skadorna var omfattande. Väveriet skadades inte pga en tjock brandmur. När spinneriet åter byggdes upp skedde viss förbättring av arbetsmiljön genom att luftsug, i form av cykloner, installerades.

När det nya bomullsspinneriet vid Jonsereds idrottsplats var klart 1949, flyttade linnespinneriet till de tomma lokalerna i bomullsspinneriet. Linspinneriets tidigare lokaler togs i sin tur över av den växande verkstadsindustrin som ständigt behövde större lokaler. De tillbyggda övre delarna av fabrikskomplexet har främst används som kontor och matsal.

Tillbaka till fabriker

Läs mer om de olika delarna av Linnefabriken

Linneväveriet

Linneväveriet startade redan 1835 och utvidgades successivt till allt större lokaler, fler vävstolar och fler väverskor. Klicka på bilden för att läsa mer.

Häcklan

Linet kom till Jonsered i stora balar som packades upp i Häcklan. Därifrån gick linet vidare till häckling. Klicka på bilden för att läsa mer.

Textiltillverkningen

Klicka på bilden för att komma tillbaka till Textiltillverkningen.