Den första kanalen gick närmre fabriksbyggnaderna än dagens kraftverkskanal och byggdes enligt brittisk förebild. Sjön Aspen dämdes vid sitt utlopp och vatten leddes in i en nygrävd fåra. Kanalen 600 m lång, 12 meter bred och 2 meter djup. Från kanalen leddes vattnet ner i vattenhjulen (som drevs med bröstfall i Jonsered) med en fallhöjd på 9 meter. Det första hjulet som var på plats 1835 var gjort av gjutjärn med skovlar av trä. Hjulet hade en diameter på 9 meter och en bredd på 4,5 meter. Kraften den utvecklade motsvarade 105 hästkrafter (hk) vid bra tillgång på vatten. Detta ska jämföras med de 5 hk dåtida vattenkvarnar kunde producera. Senare installerades ytterligare ett vattenhjul på 125 hk vid linneväveriet. Ett tredje vattenhjul (i kombination med en turbin) på 125 hk ihop försörjde bomullsspinneriets (invigt 1856) 2 våningar med kraft.
Det krävdes stora mängder vatten för att driva vattenhjulen. Det innebar att vattnet som rann ut från Aspen i första hand leddes in i kanalen och det som inte behövdes gick genom Säveåns gamla fåra. Eftersom vattenståndet i Aspen reglerades via vattendomar och inte fick sänkas under en viss nivå, kunde den gamla å-fåran sommartid vara nästan torrlagd. Och under riktiga torrsomrar, fick produktionen i fabriken dras ner pga vattenbrist även i kanalen.
När vattnet passerat vattenhjulen gick det via ett utlopp under de speciella byggnader som restes runt vattenhjulen ner i Säveån igen. Delar av detta utlopp finns fortfarande kvar under dagens fabriksbyggnader.
Vattenhjulen i Jonsered är borta sedan länge men så här kan det sett ut när de stora vattenhjulen sattes i rörelse. Hjulen i Jonsered var dubbelt så stora – när alla tre var igång alstrade de en kraft på mer än 300 hk.
Se hur det gick till genom att klicka här.
Den första kanalen gick i samma nivå som Aspen fram till fabriken. Säveån låg betydligt lägre. På så sätt skapades tillräcklig fallhöjd vid vattenhjulen. Klicka på bilden för att läsa mer.
